cabrinha

Alla i min klass som ska läsa för att rösta: klicka er bak i arkivet!

Den här bloggens tema skulle ju vara kite, men jag har inte skrivit om det på länge... Inte så konstigt med tanke på att jag inte har någonstans och köra här hemma...

Tråkigt, tråkigt men så är det!

Visst har vi sjöar, men alltså stora stenblock och så... Nää inget för mig. Än.

Och det skulle ju vara ganska bra att ha en kite och en bräda också (och sele, och våtdräkt, och torrdräkt...) menmen.

För några veckor sedan mejlade jag Switchkites kontaktperson i Sverige för att fråga om modeller och gjorde bort mig totalt! Ska man köpa utrustning, köper man 2 drakar, annars går det inte. Och i meljet lät jag som största nybörjaren som frågade om en specifik modell att ha hela tiden. Pinsamt, för jag vet hur det fungerar, (har man bara en så kan man bara köra vid specifika vindförhållanden).

Men som sagt, köp utav kite får vänta tills våren då jag ska till Polen igen.

I alla fall så drömde jag om kitemänniskorna, åh, vad jag saknar dem!

Fast inte det att de aldrig hade mat... Pengar till att festa, jo, men inte till att äta ordentligt.

Hade man gjort typ nudlar, då skulle minst två st få smaka. Lämnade man dem på bordet och gick iväg, då hade man inga nudlar kvar.

Och hade man nutella, så tog den slut på 10min.

Men jag fick min mamma att smuggla med en burk till mig, och sen hade jag faktiskt kvar den under resten av lägret!

En sak jag undrar, skulle nutella kunna räknas som nötsmör?

Nu ska jag dra iväg och äta min macka med jordnötssmör!

Varför började jag då med just kitesurfing och inte windsurfing, eller någon annan sport?

Jo, det var inte ens jag som kom på idén, nej utan det var mammas kompis. Hon var en inbiten widsurfare men hon testade då kite och föll för sporten.

När hon pratade om den lät det lite extremt, och aa, det såg ju coolt ut så de två tyckte att jag skulle testa.

Jag var inte särskilt taggad, tänkte att windsurfing måste vara lättare då jag känner fler personer som håller på med det, och det var tänkt att jag skulle lära mig det först faktiskt, för att få koll på vinden.

foto: Martyna Zurek

Men sen fick de höra om ett bra läger, och så hamnade jag på wake.pl KITE CAMP.

Jag var på lägret i en vecka, och vi fick ut totalt 3 dagar med vind, så jag vart ju inte direkt ett proffs, och kom bara upp på brädan åt höger...

Kom tillbaka i år, var där i två veckor och blev held såld på sporten. När jag faktiskt kände kraften av vinden som lät mig glida på vattnet utan problem fanns det inget annat som räknades, det var helt otroligt!

bild på kiteroomingen

Sen är det lite synd att vi endast hade två av sju dagar ute på vattnet, men så är det när sporten är beroende av vädret...

Fast jag erkänner att jag kan bli lite sur när jag ser en sån här prognos:

Då vi mestadels hade sånt väder:

Saknar verkligen människorna och atmosfären runt om kring...

Men 2012 drar jag ifrån Hel med IKO3-certifikat, och 2013 har ni en svensktalande instruktör och vända er till om ni blir sugna, bara att komma till camping nr. 5 och leta reda på de roligaste människorna som finns där!